Den dynamiska planschen

Ett foto in via MMS är dagens starkaste händelse — det får största fältet, punkt. Datumet krymper till en tredjedel, dagens rader och listan staplas kompakt under, och fotografens namn sätts i svart band över bildens fot. I morgon när fotot är gammalt väger det mindre och layouten faller tillbaka.

Fotot rastreras av servern till panelens 16 nivåer — samma pipeline som redan visar MMS-bilder i dag, nu med planschens svarta bildtext-band.

Någon ställer en fråga via SMS eller rösten — svaret blir ett eget fält i nätet, med frågan som etikett och svaret i Anton. Fältet lever i några timmar och tonar sedan bort. Veckoraden ligger i botten som balans: kalenderjobbet utan att ta plats från samtalet.

Svaret är agentens vanliga svar — samma som hade kommit som SMS — men satt i planschens typografi. Frågor från tavlans mikrofon landar likadant.

Inköpslistan växer förbi en tröskel — då är den inte längre en notis utan dagens uppgift, och motorn ger den halva tavlan: tre spalter i det svarta fältet med antalet i jättesiffror. Signalen syns tvärs över köket: i dag storhandlar vi.

Tröskeln är motorns: under ~8 varor är listan en rad, över blir den ett fält, över ~18 tar den halva tavlan. Bockas den av krymper den tillbaka.

Inget foto, ingen fråga, kort lista — då får planschen andas: datumet stort som i originalet, dagens få rader, och veckoraden i sin fulla bredd med cirkelspråket från P2 i miniatyr. Det här är tavlans vilotillstånd, den man ser oftast — och den ska vara den vackraste.

Passerade dagar bleks, i dag är fylld, händelsedagar får ring — exakt P2:s språk, en rad högt. Nästa vecka rullar in på söndagskvällen.